Den här veckan har två företagsledare i min närhet fått kicken på riktigt osmakliga sätt. Nu väljer båda emotionell krisbearbetning för att komma igen.

Det är två fantastiska ledare som jag har arbetat tätt tillsammans med i min coachning. De känner inte varandra, men deras historier har stora likheter. Båda vittnar om ett fegt och tafatt ledarskap hos sina överordnade chefer. De har mötts av en total oförmåga att avsluta en anställning.

”Det var helt galet. På tisdagen fick jag sms från min chef med hejarop, röda hjärtan och tack för hur bra vi levererar trots Corona. Sex dagar senare får jag sparken. Utan motivering. Man deppar ju ihop totalt”, säger en av dem.

Kallt, kort och grymt

Det som skulle ha kunnat vara varsamma samtal ansikte mot ansikte för att skapa förståelse och söka lösningar blir istället snabba telefonsamtal med redan fattade beslut. Pang på. Ingen lyhördhet. Inget hjärta. Kallt, kort och tämligen grymt.

Som chef behöver du alltid vara beredd på att du själv och ditt ledarskap kan behöva förändras. Det är helt i sin ordning att dina överordnade önskar andra resultat, andra processer, andra attityder eller vad det nu kan vara. It comes with the job, helt enkelt. Men att inte ha en ständigt pågående dialog kring dina prestationer och dina arbetssätt är riktigt dåligt ledarskap.

Oavsett om du är medarbetare eller chef ska du alltid veta när du gör ett bra jobb eller om din chef önskar att du justera riktningen.

Just nu, i dessa pandemitider, är stressnivån hos många chefer och ledningar hög. Vi skulle kunna förstå, ha överseende och sätta dagens dåliga ledarskap på ”coronastress-kontot”, men sorry: det här händer igen och igen. Även i mycket goda tider.

En omogen och fumlig ledarskapskultur

Det finns en utbredd omogen och fumlig ledarskapskultur som har svårt för relationer, besvärliga samtal, kniviga situationer eller tuffa besked.

Jag tror att många av dessa ledare är rädda för att på riktigt möta människor och människors känslor. Kanske för att de inte mött sig själva?

Så de levererar obehagliga besked och springer sedan så fort som möjligt därifrån. Och lämnar reaktionen till dig. Ensam.

För dig som drabbas av ett tafatt ledarskap blir det ofta obarmhärtigt. Att ställas inför fullbordat faktum utan förklaring och utan chans att förstå kan golva vem som helst. Många hamnar i limbo och det tar tid att komma tillbaka. Vissa reser sig faktiskt aldrig igen. Därför är det viktigt att snabbt söka hjälp för att ta sig upp igen.

Emotionell krisbearbetning tar dig ur chock

Sedan en tid tillbaka jobbar jag, vid sidan av traditionell coachning, också med emotionell krisbearbetning. Det är en effektiv pedagogisk metod för den som drabbats av förluster i sitt yrkesliv. Som att få sparken. Som att bli omplacerad mot sin vilja. Som att få en uppsägning levererad i ett sms. Som att på omvägar få höra att organisationen far med osanning om vad du gjort eller sagt.

Det är situationer som gör att du hamnar i kris och sörjer. Sorg är varken skamligt eller svagt. Sorg är en helt normal känslomässig reaktion på en förlust.

Men eftersom vi generellt är usla på att förstå och stötta varandra i sorgeprocesser är det värdefullt att få ett professionellt stöd. Vi behöver lära oss att prata också om det svåra i yrkeslivet.   

Emotionell krisbearbetning skräddarsys

Hur vi reagerar på sorg och förlust är väldigt individuellt, och även om jag har en effektiv och evidensbaserad metod utifrån min certifiering som sorgbearbetare hos Institutet för sorgbearbetning så behöver olika personer olika processer. Emotionell krisbearbetning skräddarsys utifrån var du befinner dig och vad du behöver.

Men en sak är avgörande: agera snabbt!

Det är inte är tiden i sig som avgör hur du kommer vidare. Det är vad du gör under tiden.

Om du gått på knock i yrkeslivet, glöm inte att varje aktivt steg framåt är vägen ut förlamning och ältande. Mot något nytt.  

PS:
Under tiden som jag skriver den här texten kommer ett sms från en tidigare kollega, tillika hög chef, som hamnat i exakt samma situation.

Jag ringer upp henne och hon berättar snabbt om vad som hänt. Här finns flera paralleller till mina två exempel här ovan.

”Det var så amatörmässigt och ovärdigt hanterat. Omodernt och med noll empati. Man behöver väl inte bete sig som ett as?” sammanfattar hon sitt läge.