Stockdale-paradoxen lär oss att bita ihop och blicka framåt

Stockdale-paradoxen lär oss att hantera oväntade förändringar. I dessa tider, när allt ställs in och läggs om, behöver vi en strategi för att hålla modet uppe.

Jag fikade med en av mina vänner häromdagen. Och hon pustade över att återigen ha beordrats hemarbete:

”Jag vet inte om jag ska bita ihop eller kavla upp ärmarna och sätta på ett leende.”

”Du kanske ska göra både ock”, svarade jag.

För jag kom att tänka på Stockdale-paradoxen.

Det är en strategi som jag själv försöker använda och som är hjälpsam för mig när jag drabbas av turbulens och oväntade förändringar.

Stockdale-paradoxen, som jag skriver om i min bok Leda i ständig förändring, handlar om att kunna balansera såväl optimism som realism i situationer som vi inte kan påverka.

Kanske kan den vara till nytta för dig också? 

Stockdale överlevde åtta år i fångläger

Paradoxen har fått sitt namn efter den amerikanske amiralen James Stockdale, som tillsammans med andra soldater genomled åtta års tortyr i ett fångläger under Vietnamkriget. Trots omänsklig behandling överlevde han. Skälet var att han aldrig tappade fokus på drömmen om vad han skulle göra när han blev fri samtidigt som han såg realistiskt på den verklighet han befann sig i.

Förmågan att härbärgera båda dessa motsägelsefulla tankar och känslor vägledde James Stockdale genom fångenskapen.  Och även om det som vi just nu upplever inte står i proportion till Stockdales umbäranden, så har vi mycket att lära av hans attityd och mindset.

Genom att erkänna och omfamna Stockdale-paradoxen kan du förhoppningsvis lättare ta dig igenom perioder av besvikelser och bakslag.

Stockdale-paradoxen MAYS Strategies

Optimism kan bli en fälla, menar Stockdale

Vi får ofta höra att vi ska vara ”positiva och optimistiska”. Och visst ska vi det. Se möjligheterna när det kör ihop sig. Plocka fram ljuspunkterna när det är som mörkast. Men vi behöver också acceptera läget här och nu hur brutalt och bistert det än är. Och vi behöver prata om detta med människor runt oss, våra kollegor och våra medarbetare.

För optimismen kan bli en fälla och James Stockdale vill att vi är observanta på alltför mycket av ”positivt tänkande”. I en intervju med den välkände ledarskapskonsulten Jim Collins berättar han att det var just optimisterna som inte överlevde fångenskapen under kriget.

”De som inte fixade det, var de som sa ’Vi är hemma till julafton’. Och julen kom och gick. Då sa de ’Vi är hemma till påsk.’ Och påsken kom och gick. Sedan var det Thanksgiving och så var det jul igen. Till slut dog de av brustet hjärta”. 
 

(Känner du igen det här från pandemin? Alla försök att uppmuntra oss själva eller andra med ”Till sommaren är det lugnt igen” eller ”I höst är vi tillbaka till det normala.”)

Stockdale fortsätter:
”Du får aldrig blanda samman tron på seger i slutändan med modet att möta den bistra verklighet du just nu lever i, oavsett hur den ser ut.”

Du som leder en verksamhet och som nu ska ta din organisation igenom ännu en oväntad förändring, så som det nuvarande Corona-läget, kan välja att möta utmaningarna med hjälp av Stockdale-paradoxen.

Stockdale-paradoxen finns beskriven i min bok Leda i ständig förändring , som kommer i slutet av februari på Liber förlag.


Fler artiklar