Källkritik är avgörande kunskap i alla sammanhang, inte minst i konflikter och krigslägen. I dagens gigantiska medieflöde är det inte lätt att veta vem man kan lita på och vad man ska tro på. Här är 10 frågor du kan ställa dig själv för att hålla huvudet kallt.
Det väller in bilder och historier från det pågående kriget i Ukraina. Vi bevittnar hänsynslöst och brutalt våld och försöker samtidigt skaffa oss en bild av vad som egentligen pågår.
Men hur vet vi vad som är sant och inte?
Jag har själv jobbat som journalist i 30 år och vet precis hur det är att försöka skaffa sig en överblick när det är fullskaligt kaos och olika intressen vill göra sig hörda. Jag har varit på fältet i liknande situationer, varit chef med ansvar för medarbetare i krigszoner och haft rollen som ansvarig utgivare för nyhetsproduktion och stora samhällsprogram på bland annat TV4 och Sveriges Radio.
Källkritik parerar desinformation
Det är ett grannlaga arbete att försöka beskriva ett pågående turbulent och komplext förlopp och parera lögner, särintressen och desinformation.
De som nu är på plats i Ukraina och dess grannländer, liksom de som arbetar hemma på nyhetsredaktionerna, har ett svårt och tufft jobb.
Jag har stor respekt för att de gör sitt allra bästa.
Men. Vi vet också att vi redan, i svenska medier, sett rena falsarier.
TV4 Nyheternas Fredrick Malmberg berättar i radioprogrammet Medierna att de publicerade bilder som de trodde var ryska flygplan som patrullerade över Kiev. Senare visade det sig att det egentligen var bilder från en vanlig flyguppvisning.
Också SVT:s stora nyhetsdesk har missat att verifiera bilder. De trodde att de publicerade ukrainare som tar skydd i tunnelbanan när det i stället var bilder på fotbollssupportrar i Roms tunnelbana.
Snabbheten skapar lätt spekulationer
Detta är risken med snabba nyheter. I synnerhet när vi nu är vana vid ständiga så kallade ”breaking news-lägen”. Alla stora medier sänder timmar i sträck. Och för att hålla i gång rapporteringen och göra den intressant och relevant tvingas man repetera, spekulera och kommentera. Dessa sändningar fyller givetvis en viktig funktion (och jag har själv alltid radion på vid stora nyhetshändelser) men det finns en stor risk i att det går alltför fort och att den nödvändiga informationsvärdering, källkritik och faktakontroll som krävs åsidosätts.
Till den traditionella nyhetsrapporteringen läggs också det omfattande flödet på sociala medier, som inte på samma sätt omfattas av de publicistiska etiska reglerna, men som ofta får stor spridning.
Som enskild mediekonsument har du därför ett allt större ansvar för att själv avgöra vad som kan vara sant eller inte.
10 frågor för bättre källkritik
Här har jag satt ihop 10 frågor som du kan använda för att verifiera traditionella nyheter eller uppdateringar på sociala medier.
Sanningshalt
1. Varifrån kommer nyheten?
Vem ligger bakom informationen, vem äger webbsidan eller kontot? Är den som skrivit nyheten en verklig och trovärdig person? Kan du hitta den ursprungliga källan?
2. Vad bygger nyheten på?
Vilka källor baserar sig rapporteringen på? Vem eller vilka intervjuas? Är de trovärdiga? Vad är avsikten och syftet med nyheten? Påverkan? Manipulation? Finns här ekonomiska, ideologiska eller andra intressen? Här är det viktigt att vara riktigt källkritisk. Nagelfar uppgifterna!
3. Hur behandlas ämnet?
Studera språket, värdesättande ord eller tendentiös beskrivning. Hur mycket fakta finns? Stämmer den?
Tid och plats
4. När är nyheten publicerad?
Kolla datumet för publiceringen. Gammal information kanske inte är relevant idag.
5. Var och när är bilderna tagna?
Bildjournalistik kan vara förrädisk. Det gäller att vara säker på att bilderna är äkta. Bildmanipulation blir allt svårare att genomskåda, och om du är osäker – gör en omvänd bildsökning. Kanske har bilderna publicerats i ett helt annat sammanhang?
Flera oberoende källor
6. Hittar du nyheten någon annanstans?
Information från endast en källa bör behandlas med stor försiktighet. Inom journalistiken pratar vi om beroendekriteriet: att uppgifter ska kunna bekräftas av minst två av varandra oberoende källor.
7. Var letar du själv information?
Försök att söka information från många olika leverantörer. Gärna också från olika länder. Det ger dig en mer nyanserad bild av vad som händer. Om du själv enbart använder en källa – ändra på det!
Känslomässigt engagemang
8. Är nyheten starkt känslomässig?
Känslomässigt starka bilder får ofta stort genomslag just för att de berör. Ett starkt engagemang gör att vi ofta sprider dem utan större eftertanke. Så var vaksam – och extra källkritisk.
Du själv
9. Hur snabb är du på att förenkla?
Risken är stor att vi nöjer oss med snabba push-notiser eller sociala medier-flöden. Vi orkar helt enkelt inte läsa en längre analys eller lyssna på en diskussion med parter från olika sidor. Vi inhämtar inte egna fakta utan låter flödet ”puttra på” så ansträng dig för att faktiskt försöka förstå och ta till dig något mer komplexa resonemang.
10. Vilken världsbild har du?
Hur påverkar dina egna åsikter din tolkning av rapporteringen? Det är lätt att tro på nyheter som motsvarar den egna världsbilden eller den egna övertygelsen om vad som är rätt och fel eller vem som är ond och god. Det vi gillar tror vi på. Den vi gillar tror på.
Objektivitet är en omöjlighet
Så sammanfattningsvis: Var skeptisk. Tro inte på allt du läser, ser och hör. Var kritisk. Var källkritisk.
Det gamla uttrycket ”Krigets första offer är sanningen” är mer aktuellt än någonsin.
Jag vill citera en av mina egna journalistiska förbilder, polacken Ryszard Kapuściński. Han verkade som krigskorrespondent under många år, i bland annat Afrika, Latinamerika och Asien. I sin bok ”Reporterns självporträtt” skriver han:
”… när man är i ett krig gör själva situationen att man är så emotionellt uppeggad att man ofrånkomligen identifierar sig med den sida där man befinner sig. Kort sagt, rapporteringen från ett krig måste utgå från en viss subjektivism, partiskhet. Man måste bara försöka undvika förblindelse, fanatism. Men fullständig objektivitet är i praktiken en omöjlighet för reportern.”
Och han fortsätter:
”Var och en av oss ser historien och världen på sitt sätt. Om var och en av oss begav sig till en plats där någonting händer och vi alla ville skriva om det skulle vi få helt skilda versioner av en och samma händelse, var och en skulle skildra det på sitt sätt. Vem ska man sätta tro till? Vad är det för kriterier som gäller?”
Jag ger några försök till kriterier här ovan och hoppas att de kan hjälpa dig att bli än mer källkritisk.
