God morgon!

Läget?

Skannat av nyheterna i telefonen, sett morgon-tv flimra förbi och kanske lyssnat på radion? Muttrat över det besvärliga parlamentariska läget, svurit åt en sen spårvagn eller lajkat någons slagkraftiga formulering på Facebook?

Helt enkelt en helt vanlig morgon där du utnyttjat din rätt att formulera dig och tycka och tänka fritt. Självklar för oss. Dyrbar för andra.

Som i Eritrea.

En morgon för 13 år sedan väcktes den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak av att någon bultade på hans dörr i hemmet i Asmara, Eritrea. Sedan dess – 23 september 2001 – sitter han fängslad utan åtal, utan rättegång och utan dom.

Dawit Isaak är både svensk och eritreansk medborgare. Han har sin familj här i Göteborg. Hans bröder, hans hustru och hans tre barn bor här.

Vi vet mycket lite om Dawit idag. Han hålls helt isolerad. Varken advokat, svenska diplomater eller Internationella Röda korset får besöka honom. Ingen vet hur han har det, ingen vet hur han mår. Vi vet bara att han är tystad.

I alla år har Dawit Isaaks bror Esayas bedrivit en oförtröttlig frihetskamp för sin bror. På senare tid har allt fler slutit upp med stöd och support. Bland annat är Dawit Isaak den ende EU-medborgaren som Amnesty International adopterat som samvetsfånge.

Nu vill även vi i Kanalhuset i Göteborg uppmärksamma att det sitter en kollega fängslad långt borta. Vi som jobbar här har varje dag förmånen att få formulera oss. Det är vårt jobb. Här på SVT och SR ägnar vi många av våra radio- och tv-program åt att skildra, bevaka och granska samhället. Självklart står vi upp för yttrandefrihet och demokrati. Självklart månar vi om allas rätt att uttrycka sin åsikt. Det är helt enkelt vår livsluft.

Därför tänder vi i dag en skärm med en digital klocka i vår entré. Klockan räknar sekunderna, minuterna och timmarna tills vår kollega släpps fri.

Genom att uppmärksamma Dawit sätts ljuset på också på andra journalister och författare som sitter fängslade runt om i världen. Uppmärksamhet har skyddat politiska fångar i alla i tider.

2003 fick Dawit Reportrar utan gränsers pressfrihetspris 2003. Motiveringen löd: ”Han valde att skriva fritt och uppmuntrade andra att göra det och för det förlorade sin frihet”.

Här finns mer att läsa:
http://freedawit.com
http://www.reportrarutangranser.se