Utrikesminister Carl Bildt slår en pling till
Ring P1 och hamnar in i direktsändning hos dagens programledare Alexandra Pascalidou.
Och oj, vilket hallabaloo det blev.
Frågorna har växlat under dagen och som ansvarig för Ring P1 över hela landet har jag fått svara på ett och annat. Inledningsvis var det ganska självklart.
1. Var det verkligen Carl Bildt som ringde in?
Jodå. Vår producent var själv osäker och motringde för att säkerställa att det verkligen var utrikesministern.
2. Får en minister verkligen ta ”airtime” i Ring P1? Det ska väl vara lyssarnas forum? Jodå. I grunden så är det förstås en arena för lyssarnas funderingar. Men vi säger inte nej till någon. Alla är välkomna. Och om ämnet och tajmingen stämmer ser vi inget hinder i att en minister eller andra potentater hörs. Det är inte titeln som avgör. Det är inte namnet som avgör. Det vi tar hänsyn till är lyssnarvärdet.
I morse bedömde vår programledare att frågan om varför Carl Bildt inte skrev på för förbud mot kärnvapen var en intressant sak att diskutera. Inte väntade hon sig att huvudpersonen själv skulle ringa. Men det gjorde han.
Och Alexandra Pascalidou är en rutinerad och kunnig journalist så samtalet med Bildt blev bra och klargörande.
Vi ägnade drygt fyra minuter av vår sändningstid åt detta.
Här kunde storyn tagit slut.
Men icke.

Frågorna som sen dundrade genom Twitter och som toppade de stora sajterna var om Bildt har en mediestrategi där han själv väljer fönster för sina budskap och duckar för pålästa reportrar som sökt honom länge. OCH om någon redaktion har företrädesrätt framför en annan.

Lika viktigt som att parera makthavare som väjer (och dom ska vi givetvis försöka få ut på banan!) är att slå vakt om varje redaktions frihet. Det är den enskilda redaktionen som gör urvalet av gäster, ämnen, inslag och intervjuer. Om vi börjar lurpassa på varandra och inte vågar ta initiativ, då är vi farligt ute.
I det här fallet finns ingen missämja mellan oss på Ring P1 och Ekot. ”Husfriden” som Carl Bildt varit orolig för att störa, är helt intakt. Den har inte rubbats under dagen.
Men principiellt är det intressant att ändå fundera över vem som har ”rätt” till intervjuer, i vilken ordning och på vems initiativ.
Här tror jag att den inneboende kraften hos våra redaktionella medarbetare – att vara först, bäst och i framkant – måste få vara vägledande.
Och sen måste man våga fånga tillfället!
Det gjorde vi på Ring P1 i morse.
Vi ville få igång en diskussion om en viktig fråga. En av huvudpersonerna hörde av sig.
Skulle vi sagt nej?
Ring gärna in till morgondagens Ring P1. Vi vill höra dina tankar kring vårt beslut.