Igår var jag inbjuden att tala när Publicistklubbens Västra Krets ordnade en kväll för att uppmärksamma vår kollega Dawit Isaak. Jag kunde inte närvara. Istället läste PK:s ordförande Aldijana Talic upp ett brev, som jag skrivit. Här är det.

Käre Dawit,

Idag fyller du år. Hjärtliga gratulationer på din 51-årsdag!

Om du ändå vore här.

Då önskar jag att jag fick fira dig med en hembakad tårta och 51 ljus att blåsa ut. Jag har några sommarhallon i frysen och även om jag inte är någon strålande konditor så skulle jag så gärna vilja bjuda in dig till en fikastund tillsammans med dina nära och kära.

Jag önskar att vi kunde dricka te och prata om läget.

För vi behöver dig. Nu mer än någonsin.

Vårt land dras isär. Klyftorna ökar. Tonläget hårdnar.

Du vet ju kanske inte allt det senaste som hänt. Jag tänker på skolmördaren i Trollhättan. Och jag tänker på de stora flyktingströmmarna genom Europa och våra valhänta försök att hantera situationen. Stängselbyggen i europeiska länder, ovärdiga flyktingläger, folkvandringar, nattmanglingar på EU-nivå och svenska kommuner som säger både ja och nej (!) till att ta emot människor på flykt.

Du vet ju kanske inte heller hur detta påverkar vår rapportering. Vi journalister går vilse i formuleringarna. Vi slinter på ordens valörer, vi undviker nyanser – och vi hänger oss alltför ofta åt förenklingar.

Det må vara slagkraftigt och ”effektivt”, men bryter sakta men säkert ned vår trovärdighet.

Hur – jag undrar hur – kan vi journalister i stället föra samman, bygga ihop och ena? Hur kan vi på ett bättre sätt än nu vara en samlande kraft för hela Sverige? För alla här?

Jag önskar så att du var här hos oss idag och kunde hjälpa oss.

För du har levt med dessa tankar under så många år. Nu lever också vi mitt i det. Men det är så nytt.

Vi journalister bär ett stort, stort ansvar just nu. Vår tid prövar oss.

Vår tid kräver eftertanke. Det har vi för lite av nu.

Vår tid kräver perspektiv. Det har vi för få av nu.

Dawit. Du fyller 51 år i dag. 14 av dessa har du suttit fängslad.

Vi på SVT Göteborg tänker på dig. Varje dag faktiskt. I vår entré sitter en klocka som räknar åren, dagarna, timmarna och minuterna för din fångenskap.

För oss som jobbar och verkar på SVT, som skildrar, bevakar och granskar vår samtid är det så viktigt att varje dag få en påminnelse om vår enorma frihet. Vår självklara rätt att formulera oss: att skriva, kritisera, ifrågasätta, berömma och sjunga.

Så Dawit.

Var du än är. Och hur du än har det:

Nu sjunger jag för dig på din 51-årsdag.

Jag önskar att min födelsedagssång når fram till dig.

Ylva

PS: Det är vår grafiker Per Stålberg som gjort fotomontaget.

Igår fyllde journalisten och göteborgaren Dawit Isaak 51 år. Fängslad i Eritrea sedan 14 år tillbaka. Med anledning av hans födelsedag ordnade Publicistklubbens Västra Krets en kväll för att uppmärksamma Dawits fall. Bland annat medverkade Reportrar Utan Gränser, fotbollsklubben Öis, Föreningen Grävande Journalister mfl. Under kvällen delades också Dawit Isaak-priset 2015 ur. Det tilldelades Växjö fristadsförfattare Erol Özkoray.
Här kan du läsa mer om kvällen.
http://www.publicistklubben.se/2015/10/25/publicistklubbens-vastra-krets-bjuder-in-till-dawit-isaak-51-ar/